”På Framnäs växte en vilja”

Att sätta ord på sin egen inre resa är inte alltid helt lätt. Så är det för Samuel Stenlund från Piteå, som kom till Framnäs som 19-åring efter en bakgrund av sjukdom.
– Jag kom in på musikestet på Strömbackaskolan men jag hann bara läsa ett halvår innan jag blev sängliggande resten av gymnasietiden, berättar Samuel.

Via Tidsam, ett samverkansprojekt mellan Piteå kommuns socialtjänst och Region Norrbottens öppenvårdspsykiatri, fick Samuel hjälp med en första kontakt in på Framnäs.

– Tidsam hjälper människor ut i arbete, praktik eller utbildning. De tipsade mig om Framnäs folkhögskola och jag kände till Lars Sandberg som är rektor. Jag tänkte att det ändå vore häftigt om jag kunde läsa färdigt mina gymnasiebetyg så jag hade ett möte med Lars där jag berättade om mina utmaningar. Lars såg min potential och jag bestämde mig för att ge utbildningen en chans, säger Samuel.

Började på 50 %

Sagt och gjort – Samuel började på Framnäs allmänna linje på 50 %. Då var han en person som mest tittade ner i backen och kände sig konstant stressad.

– Jag var i dåligt skick på den tiden. Jag var orolig över att behöva sitta till på lektionerna, jag hade svårt med sociala kontakter och kunde knappt handla i en affär, berättar Samuel.

I början kändes det därför avlägset för Samuel att han skulle gå färdigt Framnäs med fullständiga gymnasiebetyg. Men en bit in i utbildningen hände något.

– På Framnäs började jag känna att jag själv ville. Det blev den stora vändningen för mig, när jag kände en vilja att göra färdigt skolan och ta mig vidare i livet. Då gick jag från att ha något att göra till något jag faktiskt ville göra, förklarar Samuel. Han fortsätter:
– Lärarna på Framnäs var väldigt bra på att stötta och anpassa mitt schema med målet att jag skulle utvecklas. Även bland kursdeltagarna växte en väldigt fin gemenskap, säger Samuel, som så småningom kunde växla upp studierna till 75 %. Då varvade han allmänna gymnasiekurser med musikaliskt skapande.

En av stipendiaterna

I slutet av utbildningen på Framnäs tilldelades Samuel ett stipendium för sina insatser, bland annat för att han var en stor tillgång för gruppen.

– Det var stort att få ett stipendium, det blev ett extra kvitto på den resa jag gjort. Efter stipendiet så växte tanken på att plugga vidare. Så om några veckor påbörjar jag en utbildning inom systemutveckling via en yrkeshögskola, där drömmen är att så småningom få ett jobb inom data och utveckling, berättar Samuel.

Ny framtidstro

När vi pratar med Samuel idag är han nygift och har precis kommit hem från sin bröllopsresa. Under sommaren har han jobbat på en kyrkogård och tidigare i år som långtidsvikarie på en skola, mestadels i förskoleklass.
– Jag har aldrig i mitt liv gjort något på 100 % i mitt liv men nu har jag gjort det och det gick väldigt bra. Det är stort för mig att lyckas med det.

Idag är det svårt att tro att Samuel någonsin har varit något annat än en social och utåtriktad person som gillar livet.
– Att få vara i en miljö som Framnäs var helt ovärderligt för mig. Från att allt var mörkt och ha tappat hoppet om sig själv till att börja se en ljusning och vilja utvecklas. Rektor Lars och mina lärare Anna, Emma, Per och Maj gjorde en enorm skillnad. Dessutom alla fina kurskamrater, vissa av dem har jag kontakt med än idag. Att möta människor som har en positiv inställning och som ville att jag skulle lyckas gjorde att jag började vilja själv också.