Peter_Neurolinjen

Peters berättelse:


2007/01/02 blev jag nästan ihjälslagen! En rejäl plåt från en grävmaskinsskopa som jag skulle svetsa slog sönder mitt ansikte och huvud. Efter slaget så föll jag omkull och landade med bakhuvet mot betonggolvet. Det blev transport till sjukhus där jag till en början var medvetslös, sedan höll de mig nedsövd för att "spara" på den hjärna som fanns kvar. Jag fick stora hjärnskador.


Efter mitt uppvaknande började min livslånga rehabilitering! Jag läste om FRAMNÄS FOLKHÖGSKOLA -neurolinjen på nätet och tänkte att de skulle passa mig! Först 8 veckors provtid och sedan började jag på neurolinjens internatkurs. Där gick jag i 3 år.


När jag träffade bekanta så fick jag ibland frågan; vad ska du bli när du har gått skolan klart? Svaret blev; det är ingen yrkesskola, det är livets skola! Eftersom man lär sig att leva med sina funktionshinder/hjärnskador och anpassa livet efter dem! Mina följder av hjärnskadan blev daglig paus = vila, almanacksberoende = planerande, struktur osv… 


När jag började skolan så saknade jag familjen, men de fick jag träffa under helgen så det började flyta på bra. 

 

Linjen har betytt jättemycket för mig! Jag har fått lära mej att planera tillvaron efter mina förutsättningar, lärt mig om mina skador och kommit till insikt om mina funktionsnedsättningar. 



Sonja_Neurolinjen

Sonjas berättelse:


Hej! Jag heter Sonja. Jag är 32 år. För 6 år sen så blev jag påkörd när jag cyklade hem från jobbet och fick en allvarlig hjärnskada. Jag låg medvetslös länge och fick träna mej tillbaka till livet. Jag har fått lära mig till exempel hur man andas, går och äter, och här är jag 6 år senare…… Det kräver tid och tålamod! 


Nu slutar jag på Framnäs Neurolinje där jag gått i 3 år. På Neurolinjen har jag fått återta tidigare kunskaper. Jag har fått träna minnet som skadats ordentligt, fått lära mej att umgås med nya människor igen och att lära känna mej själv igen – för jag är en ny Sonja.

En av de stora skadorna blev på min frontallob och eftersom jag är utbildad inom musik så brukar jag nu kalla min frontallob för dirigenten…. Min vänstersida är fortfarande rationell men det rationella kan ibland begränsas en del av en något lytt dirigent, det vill säga frontalloben. 


Orkestern, det vill säga resten av hjärnan, har så småningom lärt sig att följa dirigentens taktslag och hur den ska tolka dirigenten. Men min orkester är därför något speciell då den har en något skadad dirigent. Dirigenten i mej, frontalloben, har fått bra dirigent-träning genom att den fått studera andra faktiska dirigenter. Den har fått lära sig att samarbeta med andra som hörsel, syn och det sociala.